Blogginlägg av Olivia
Gyllene snittet
Gyllene snittet har genom tiderna används för att hitta en norm hos mått och proportioner inom olika slags konst, som t.ex. måleri, arkitektur och bildhuggarkonst. Matematiker i det gamla Grekland var intresserade av gyllene snittet, eftersom värdet av det ständigt dök upp i olika geometriska kroppar och figurer. Gyllene snittet var redan känt av Pythagoras, och upptäckten av förhållandet brukar man säga gjordes av honom och hans följeslagare. Den första människan som exakt beskrev det gyllene snittet var Euklides. I hans verk Elementa beskriver han uppdelningen av en sträcka i gyllene snittets proportioner, som han kallade delning i extrem- och medelförhållande. Denna betäckning användes fram till mitten av 1800 – talet, och namnet ”det gyllene snittet” användes för första gången 1835 i en lärobok av Martin Ohm.
La Divina Proportione av Luca Pacioli var det mest inflytelserika verket kring det gyllene snittets estetiska värde. Boken behandlade förhållandets betydelse för ideala proportioner inom olika konstnärliga områden. Vissa renässansteoretiker har gett gyllene snittet nästan magisk betydelse, och inom måleri bör bildytan delas upp enligt formeln 2:3, 3:5, 5:8, 8:13 osv. Ett jämviktsförhållande och harmoni uppstår i bilden när händelserna i bilden sker vid punkterna där gyllene snittets linjer korsar varandra. Leonardo Da Vinci var en förespråkare för det gyllene snittet, vilket visas i hans egna målningar. Mona Lisa är ett bra exempel, där det har föreslagits att hennes ansikte skulle vara målat med hjälp av dessa proportioner.
Många matematiker och filosofer har tyckt sig hitta det gyllene snittets proportioner i olika former i naturen. Den tyske matematikern Adolf Zeising ansåg att naveln delade kroppslängden i rätt förhållande, eftersom avståndet upp till knät och avståndet upp till naveln hade samma proportion, så att avstånden förhöll sig till varandra. Det är ju dock svårt att påvisa gyllene snittets proportioner på detta sätt, då stora variationer sker mellan olika individer. Som Klara nämnde i sitt inlägg så hittas Fibonacci talen, men också det gyllene snittet, i bladens placering hos en växt. Ofta växer ett nytt blad ut med en vinkel som är 137,5° från föregående blad, vilket kallas den gyllene vinkeln. Detta ger bladen en optimal spridning, så att varje blad hamnar på det ställe där det skuggas minst av andra blad, så att växten kan ta upp så mycket energi som möjligt.
"Skärmen på din dator, tidningen du läser, ditt kreditkort, kronbladen på blomman, löven på det där trädet, byggnaden tvärs över gatan - allt styrs av en princip, ett förhållande, ett harmoniskt värde. Universum tycks viska en kod till oss i varje hörn av naturen, en unik och harmoniskt estetisk kod: det gudomliga talet, det gyllene snittet" (http://www.epochtimes.se/articles/2007/09/24/13172.html)
Precis som citatet ovan säger så finns det gyllene snittet överallt i naturen och i samhället, vare sig man vill tro på det eller inte. Många skulle säkert säga att förhållandena bara är en slump, och att bladens placering bara styrs av gener och proteiner. Jag har i alla fall lärt mig en del om konstens uppkomst, och förklaringen till varför vi tycker vissa saker är extra vackra. Den harmoni som gyllene snittet skapar tilltalar i alla fall mig, och jag tycker det är extra vackert när matematik kan förklara något så vardagligt som längd- och breddförhållandet hos ett kreditkort!
